Kurs i Fri kreativ komposition
Det här får du:
- En möjlighet att hitta och utveckla ditt eget musikaliska uttryck med fokus på din smak - inte andras åsikter och smak.
- Träning i analytisk förmåga - en förmåga att se alla möjligheter, utvärdera och ta rätt beslut.
- En möjlighet att skriva musik som (när den är färdig):
- (a.) spelas in av musiker helt enligt din programering och dina instruktioner
- (b.) mixas samt mastras professionelt,
- (c.) publiceras på internet.
- En plattfrom att nå ut till världen med din musik.
Release the Sound i Parametern Podd.
Hör Niklas diskutera Release the Sounds pedagogiska metod och syfte - kunskap, förmåga och jävlaranamma som väg till inkludering - med Hanna och Anton från Unga Rörelsehindrade.
Release the Sound i Är det säkert radio.
Hör Niklas diskutera Release the Sound-metoden utifrån frågeställningar kring inkludering, kreativitet, komposition och musikutbildningars konformerande natur.
Release the Sound Podcast
Hör eleverna prata om sitt arbete, sin kreativa process och om livet.
Tim och Niklas reagerar
Tim "PERMOGANKER Norling och Niklas "Release the Sound" reagerar på musikvideos och annat.
Att rita musik - en snabbguide...
Upprepning och förändring
Upprepning och förändring kan man se på många nivåer och plan. De flesta låtar du hört har säkert verser och refränger, musikaliska mönster som byter, och ibland bryter, av varandra likt hus i ett lego-landskap av upprepning och förändring. Som alla vet byggs lego-hus av lego-klossar. Så är det också i musikens värld. Klossarna är mönster av förhållanden mellan korta/långa, höga/låga, starka/svaga, blåa/gråa/gula/röda/rosa/lila* rytmer, toner och tystnader. Klossarna kan vara stora eller små, korta eller långa och genom att upprepa eller förändra klossarna byggs husen som bebygger det musikaliska landskapet. Till syvende och sist är allt klossar. Klossar som upprepas eller förändras.
Musikens hus och klossar
Hos Release the Sound krävs ingen annan förkunskap än att veta vad man tycker om. Eftersom undervisningen tar sikte på att skapa förutsättning för fri kreativitet startar vi, till skillnad från vanlig musikundervisning, inte i att lära sig beskriva och "förstå" musik genom klassisk musikteori. Hos Release the Sound är istället undervisningens mål att hitta varje elevs egna förståelse och uttryck - för det är i den egna förståelsen som nyckeln till frihet finns.
Release the Sound strävar mot fri kreativitet genom en icke-konformistisk miljö. Vilket innebär att undervisningen ska frigöra elevens kreativitet inte anpassa elevens smak, förståelse och upplevelse varken till lärarens, pop-elitens eller allmänhetens smak, förståelse och upplevelse. Därför startar undervisningen i det enkla konstaterandet: Musik är egentligen inget annat än upprepning och förändring. Mönster som upprepas, förändras lite eller helt byts ut mot något nytt.
När man bygger lego använder man färdiga klossar, hos Release the Sound ritar vi klossarna.
En vanlig approach i datorbaserad musikundervisning är att, precis som när man bygger lego, använda byggklossar som någon annan konstruerat – redan färdigritade (programmerade) loopar från loopbibliotek dras in i programmet och kombineras till låtar. På så sätt kan man snabbt bygga prefabricerade hus och förutbestämda landskap.
Hos Release the Sound börjar vi alltid från grunden. Eftersom målet är att skapa förutsättning för fri kreativitet, att hitta det som eleverna har inom sig, är vårt motto ”no loops allowed” – vi ritar alla våra klossar. Varje ton, varje tystnad! Det vi vill åt är makten över musikens minsta detalj.
Om du inte provar vet du inte, om du inte analyserar förstår du inte.
För att eleverna skall hitta sitt eget uttryck, sitt eget mönster, krävs att man vågar kasta sig ut i det okända, men också att man vågar överpröva sin första impuls, för om du inte provar vet du inte om det kan låta bättre. Hos Release the Sound strävar vi inte efter att vara snabba, utan efter att vara så bra som vi kan – för att nå dit så måste vi våga. För att våga behövs ibland ett skyddsnät. I datorns värld finns det, för tillskillnad från när du bygger vanligt lego finns alltid möjligheten att trycka ”ctrl+z/⌘+z” och gå tillbaka till det som var förut.
Men för att verkligen hitta ditt eget mönster så räcker det inte med att våga prova. Du måste också se och förstå mönstret. Därför övar vi ständigt på att, utifrån elevens perspektiv och position, analysera det som eleven ritat – för om du inte analyserar kan du inte förstå. Vi övar också på att se vilka möjligheter som finns utifrån det ritade, och på att hitta de bästa beslutsvägarna att nå fram till det mönster, de klossar, som eleven tror är bäst, och i förlängningen de som är bäst, i detta och i nästa nu.
Vi analyserar på ett subjektivt plan: ”lät det bra/bättre?”, ”hur känns det?”, men också på ett objektivt plan ”vad ändrade du?”, ”hur skiljer varianterna sig?” etc. På det subjektiva planet finns inga rätta svar. På det objektiva finns det sådana – ”tonen/pausen är längre”, ”det är fler anslag/toner/pauser” etc – men inga enkla musikteoretiska samband, för även om de objektiva förändringarna på ett plan ger de subjektiva upplevelserna, så definierar det subjektiva perspektivet hur det objektiva passar in, vad det låser upp och ger upphov till. Det du tycker låter ledset upplever någon annan som energifyllt, det du tycker är glatt är för någon annan argt. Och, att andra, de coola, eller de flesta, upplever något innebär inte att det är så – det är din musik, du skriver för dig och din upplevelse är din upplevelse. Release the Sounds mål är inte konformitet utan utveckling – din och musikens utveckling.
Långsiktighet och jävlar anamma.
Allt detta tar tid, men vi måste våga låta det ta tid. Vi lever i en värld där vi ständigt får snabb tillfredställelse av våra behov. Hos Release the Sound övar vi istället på att skjuta upp tillfredställelsen. Att bli klar snabbt är intet, att skriva en så bra låt som möjligt är allt. Genom detta övar vi på långsiktighet, uthållighet och jävlar anamma, eller med andra ord Grit.
*För utökad diskussion kring hur valstruktur/arkitektur påverkar val se t.ex. Rory Sutherland
Hur går det till?
De viktigaste delmomenten
Här nedan finns ett antal korta filmsnuttar som i kortform visar processens mest framträdande delmoment. Filmerna är framtagna för att användas som diskussionsunderlag i föreläsningar om Release the Sound-metoden. Syftet är att visa de viktigaste delmomenten, men också att ge underlag att diskutera svårigheterna att skapa en icke-konformistisk kreativ miljö - hur allt från valarkitektur (vilka val som möjliggörs och deras ordning) till små förändringar i tonläge och mimik hos läraren påverkar de val som eleven gör. Därför finns en förklarande text och frågor att fundera över.
Mitt råd: läs texten innan, annars förstår du kanske inte riktigt vad filmen visar.
Undervisningen sker enligt en strikt metodologi.
Varje delmoment och varje steg i dessa är utprövade för att skapa en så icke-konformistisk miljö som möjligt. Vilket innebär att undervisningen ska frigöra elevens kreativitet inte anpassa elevens smak, förståelse och upplevelse varken till lärarens, pop-elitens eller allmänhetens smak, förståelse och upplevelse. Därför använder sig Release the Sound-metoden av frågor, snarare än exempel.
(O)bestämd ordning.
Med några få undantag är orningen på de olika delmomenten inte förutbestämd. Undantagen är. (a.) Processen startar i att eleven får analysera tre favoritlåtar. Fokus är upprepning och förändring, men också instrumentering. Efter detta börjar kompositionsprocesen. Denna inleds med två steg. (b.) Vilka instrument vill du ha med i låten?, och (c.) Hur snabbt ska låten gå? Besluten i dessa steg är inte skrivna i sten - de är bara en startpunkt och kan när som helst under arbetets gång överprövas. Om eleven efter dessa steg vill börja kompositionsarbetet med att rita trummor, gitarr, sitar, melodi, ackord, enskilda toner, atonala ljud etc. är upp till hen.
Strikt mönster och mål
Stegen i de olika momenten har dock ett strikt mönster och mål. Vi skall först och främst frigöra (hitta) elevens eget uttryck men också lära för livet och stärka djävlaranammat.
Det här kokar ned till:
Man måste prova för att veta:
- I alla steg skall eleven skapa minst tre olika varianter att välja mellan. Man måste analysera för att förstå - hur djupt vi går/hur svårt vi gör det, vilket språk som används och hur mycket tid som läggs på analysen är helt individanpassat.
Man måste analysera för att förstå:
- För att förstå beslut måste man analysera dem. I den mån eleven har ett specifikt mål uppsatt för den musikaliska klossen, huset och/eller stadslandskapet (låten) analyseras också måluppfyllelsen, samt smartaste sättet, bästa beslutsprocessen, att nå fram till det önskade målet. (Enkelt uttryckt: är vägen att göra en lugn låt att göra frenetiska rytmer och myriader av toner?)
Man måste våga överpröva sig själv:
- Att ständigt överpröva dig själv tar tid och är (ibland) jobbigt - men frukten finns alltid där i slutet av varje val: det blev ju bättre, eller nu vet jag att det inte kunde bli bättre. Och inget större bevis på kämpainsatsers värde finns än att stolt presentera sin låt i slutet av termiinen. Att kämpa lönar sig.
Frågor att diskutera:
Ska man ge exempel på andra instrument?
Hur påverkar val av exempel elevens slutgiltaga val?
Vilka ljud (virituella instrument) ska du komponera med?
För vissa är det extremt viktigt med vika ljud de skriver med för andra inte alls.
Vilka typer av ljud vill du ha - glada, ledsna, vackra, fula, läskiga mäktiga? Vad är det?
I detta steg utgår vi från analysen av favoritlåtarna - vilka instrument finns i dem? Vill du använda något av dem?
Frågor att diskutera:
I vilken mån styr pulsen det fortsatta komponerandet? Skapar inte det faktum att man ens använder sig av pulsbegreppet en styrning mot just pulsbaserad musik till skillnad mot mer flytande tempo?
Hur snabb/långsam ska låten?
Vad är skillnaden mellan hur snabbt det går (BPM) och hur snabbt slagen kommer?
För att bedömma detta krävs en referens, en puls.
Första tonen - med första ljudet/instrumentet.
Utifrån en referenston ställs frågor som: ljusare eller mörkare? Hur lång - askort, kort, lite längre, lång eller as-/jättelång?
I den virituella miljön blir alla förhållanden oerhört påtagliga även för det visuella - man ser att tonen flyttas lägre ned/högre upp, blir längre eller kortare.
Minst tre alternativ väljs ut - bara det bästa blir kvar.
De första fyra stegen (askort, kort, lite längre lång) har en strikt definition, as-/jättelång är dock en öppen fråga - hur långt är det?
Första tonen - den sista finputsningen av längden.
Det sista steget - finputsningen - är alltid att överpröva sitt beslut med fasta alternativ - ett steg längre/ett steg kortare. Provar du inte så vet du inte - om du provar och något av alternativen är bättre, så är vinsten att det blev bättre, om inget av alternativen är bättre än orginalet, är vinsten att du nu faktiskt vet att originalet var det bästa.
Alternativen är fasta för att lärarens input skall bli minimal - samma procedur hela tiden minimerar risken för att lärarens smak/känsla påverkar när proceduren avslutas.
Frågor att diskutera:
Påverkar den rytm läraren ritade det eleven sen kommer rita?
Varför en kort rytm? Ska rytmen vara enkel eller svår? Vad är en enkel rytm?
Andra tonen - första steget.
Vad händer nu? - ska det komma ton eller ska det vara tyst/paus?
En sak i taget. Ska det vara ton så väljs tonhöjd först, längd på tonen sen. Klippet visar detta.
Första tonen används nu som referens - ljusare eller mörkare? Tonen flyttas stegvis till dess att eleven säger stopp.
Andra tonen - alternativ till den valda tonen.
Ljusare eller mörkare?
Tonen flyttas därefter stegvis till dess att eleven säger stopp. Detta upprepas två gånger.
Andra tonen - längd.
Var referenstonens (första tonens) längd perfekt eller inte - för att veta måste man prova: längre eller kortare?
Tonen flyttas stegvis till dess att eleven säger stopp.
Eftersom vi för att kunna fokusera på tonhöjd valde att använda första tonens längd är det extra viktigt att överpröva detta. Inte minst eftersom eleven nu hört upprepningen av den första tonens längd ett flertal gånger och alltså vant sig vid längden - risken är överhängande att möjligheten till en annan rytm inte ens uppenbarat sig som en möjlighet, eller att eleven ser det som ett val de redan gjort.
Tredje tonen.
Vad händer nu? - ton eller paus?
Om det skall vara en paus (tystnad) läggs fokus på dennas längd, innan tonhöjden provas ut.
Frågor att diskutera:
Påverkar den rytm läraren ritade det eleven sen kommer rita?
Varför en kort rytm? Ska rytmen vara enkel eller svår? Vad är en enkel rytm?
Rita trummor - första steget: välja ljud (trummaskin).
Allt som oftast är ljuden viktiga för skapandeprocessen, detta gäller inte minst när eleven vill använda trummaskinssound. Även här är det därför viktigt att bryta upp valstrukturen i olika delar. Fokus läggs först på vilken typ av ljud (vilken trummaskin) som skall användas. För att kunna göra detta ritar läraren en kort rytm designad att visa de vanligaste ljuden.
Eleven får lyssna ut 7 stycken ljudbilder som låter bra. Ur detta första urval väljs sedan ett/eller flera som skall användas.
När det är färdigt raderas den rytm som läraren ritade.
Rita trummor - andra steget: rita trummor.
Klippet visar skapandet av en trumkloss - hela processen från start till slut. Alla delar av valarkitekturen utom ljudens längd finns med.*
Frågor att diskutera:
I klippet anger eleven vid två tillfällen redan från början ett specificerat antal slag som skall komma i anslutning till varandra. Två olika metoder för överprövning används:
Vilka är metoderna? I vilken mån påverkar de slutresultatet? Vilken metod är bäst?
Frågor att diskutera:
I klippet styr valarkitekturen tydligt bort eleven från en metod att göra ackord. Vilken är denna metod? Vad kan anledningen till detta vara? Är det sunt?
Rita ackord (när du redan har ett toninstrument).
Klippet visar två (det finns fler) olika metoder att rita ackord utifrån att eleven redan ritat ett annat toninstrument och alltså redan har toner att förhålla sig till.
Vokalarrangemang.
I dessa videos visas huvuddragen av den metod som används för att arrangera musikens vokala inslag (sång, rap, growl etc.) - i de fall musiken inte skall vara instrumental.
Utifrån en mer allmän beskrivning (snabbt/långsamt, glatt/argt/ledset etc.) spelas en slask in. Uppenbara felkällor är här såväl kommunikationsbarriärer som lärarens förmåga att snabbt prestera det som eleven beskriver. För att miinimera felprocenten och maximera elevens kontroll klipps därför den inspelade slasken sedan upp i enskilda ord och stavelser. Dessa mikro-klossar kan sedan flyttas runt och manipuleras (såväl toanalt som rytmiskt) för att prova alla för eleven intressanta möjliga varianter.
När arret är färdigt används den arrangerade slasken som grund för den verkliga inspelningen.
För sång skiljer sig processen något.
Under kompositionsarbetet ritas först en melodi. När texten är klar anpassas melodin genom att alla stavelser markeras i from av tillslag - de delar av ord som skall hållas ut visas sålunda med hjälp av de programmerade tonernas längd.
Först i nästa steg spelas slasksång in. I denna klipps sedan ord och stavelser isär. Dessa klossar kan sedan sedan flyttas runt och manipuleras för att göra en precis skiss.